Lycklig trots depression

Då jag jämför mitt liv idag med det liv jag levde för tio år sen är det inte mycket i min vardag som är samma. Jag bor på en annan ort, jobbar inom nåt helt annat än då, rör mig på ställen jag inte ens visste fanns, umgås mest med människor jag inte kände då. Inte ens mina tankar är lika. Jag har dock den stora förmånen att ha en hel del vänner som jag känt länge. Så familjen såklart. Men annars har det mesta ändrat.

Jag ser det i mitt fall som en god sak. För tio år sedan var jag sjukledig på grund av allvarlig burnout och jag var i början av vad som har varit en väldigt lång och tung process. Om nån hade sagt åt mig vad som kommer att hända hade jag säkert inte trott ens hälften, men nu är jag så tacksam över mina erfarenheter och över alla svåra hinder jag mött.

Jag känner mig oftast lite töntig då jag säger att jag är tacksam över alla svårigheter, men det är sant. Hur klichéigt det än låter. Min syn på livet är så annorlunda nuförtiden. Jag känner små (och stora) lyckostunder i vardagen som gör att jag för det mesta är väldigt nöjd med mitt liv. Dethär är välidigt viktigt eftersom jag har en diagnos som oftast inte förknippas med lycka.

För drygt två år sedan diagnostiserades jag med allvarlig depression. Numera står det delvis rehabiliterad i pappren, men fortfarande har jag diagnosen allvarlig depression. Depression är ett stort svart hål som suger i sig allt ljus. Depression tar ifrån dig all livsglädje och allt är bara grått och trist. Inget känns som nåt. Jag har aldrig blivit ifrågasatt, men jag tror nog att det finns många som inte tror mig då jag säger att jag är allvarligt deprimerad.

För mig har de lärdomar jag lärt mig under de senaste tio åren varit livsviktiga i denhär situationen. Jag har gjort allt rätt och har haft enormt god tur. För det första förstod jag att söka hjälp i tid. För det andra hade jag en vårdkontakt som förstod allvaret och jag skickades vidare till specialvård. Jag fick en psykiater och psykoterapi. Jag hade den goda turen att man hittade rätt sorts medicin direkt. Men största och viktigaste orsaken till att jag lever som jag lever trots min depression är att jag konstant jobbar med mig själv och jag känner mig själv ren såpass bra att jag vet när jag måste stanna upp och jag vet vad jag måste göra då jag har en dålig period.

Ingen ska tro att det har varit lätt, men det går att leva ett ”normalt” liv trots att man har allvarlig depression. Jag vill ge hopp, visa vägar och hjälpa till att minska stigmatisering kring psykisk ohälsa. Då jag insjuknade första gången skämdes jag och vågade inte söka hjälp I tid. som tur har jag lärt mig mycket sen dess och hoppas jag kommer att fortsätta lära mig.

Dela din berättelse

E-postadressen publiceras inte.