#fuckskam är en kampanj vars mål är att lyfta fram saker vi skäms över. Delta i kampanjen, berätta för oss och för andra om dina upplevelser av skam. Vad skäms du, vad har du tidigare skämmats för men inte längre? Vilket är ditt värsta minne relaterat till skam? Du skickar in din berättelse med en signatur du själv hittar på, och du kan vara säker på att vara helt anonym. Vi samlar inga som helst uppgifter om dig.

Alla inskickade berättelser modereras och publiceras så snabbt som möjligt.

 

Dela din berättelse

E-postadressen publiceras inte.

HISTORIER

  1. Jag skäms för så himla mycket, ibland styr det mitt liv och inget jag gör är rätt.

    Redan i barndomen skämdes jag lätt för småsaker, men faktumet att min familj var religiös och att jag blev religiös gjorde saken inte lättare. Jag tror man kunde säga att jag var fundamentalistisk kristen hela tonåren. Jag läste böcker och nätsidor som pratade om helvete, synd, demoner och jordens undergång som skulle ske snart. Jag skippade en yogatimme i skolan eftersom jag trodde det var det en riktig kristen borde göra, jag predikade åt främlingar på gatan. Och ja, jag var åsikten att homosexualitet var syndigt. Precis som heterosexualitet före äktenskapet. Detta gav mig precis inte en skamfri syn på min egen sexualitet och kropp.

    Nu är jag inte kristen längre, men det påverkar mig ännu. Fastän jag inte längre tror att det finns nån grund för kristendomen, skäms jag för att jag lämnade min församling eftersom jag så länge hört att de som lämnar tron är svaga, syndiga, vilseledda, under satans kontroll. Samtidigt skäms jag för att jag nånsin föll ner så djupt, var så lett att vilseleda och påverka. Jag skäms för den jag var, de åsikterna jag hade och hur jag behandlade mina medmänniskor. Men samtidigt så försöker jag vara mjuk med mig själv, jag föddes till en kristen familj och det var det ända jag visste, det blev sen mera radikalt pga. rädsla och ungdomens dumhet.

    Även sociala situationer ger mig skam, och att jag inte fått erfarenhet pga. religiositet gör det bara värre. T.ex. stressar jag vad folk tänker om mina klädval till fester. Förstås vill man inte vara underklädd och bli dömd för det, men jag är också rädd för att bli överklädd. Jag vill inte heller vara för sexigt klädd, för jag är rädd för mäns blickar och min kyrka lärde mig att det är mitt ansvar att se till att de inte får lust att synda (=ha sex med eller utan kvinnans samtycke). Jag känner även skam för triviala ting, t.ex. många studerandeevenemang har knytkalas, och jag är rädd att folk ska döma mig på det jag tar med mig (snål, försöker för mycket, tråkig, korkad).

    Osv osv. ,Arbete, studier, relationer. Skam i någon mån överallt, jag kunde ge så många exempel, men nu har det faktiskt gått bättre senaste året.

  2. Jag känner skam över att jag stannade för länge i ett skadligt förhållande, som tärde mig sönder efter att ha blivit manipulerad och emotionellt misshandlad under en längre period.. Jag känner skam för att jag var svag och för att jag i andras ögon ses som svag än idag. Jag känner skam för att berätta åt andra vad som hände – speciellt då jag aldrig ens egentligen kan klä i ord i vilken omfattning den här personen lyckades ruinera mig som människa. Jag känner skam för att jag inte levde upp till den självsäkra och starka ”jagbild” som jag hade konstruerat i mitt eget huvud. Jag känner skam för att jag misslyckades. Jag känner skam för att jag fortfarande idag, efter flera år av repande, har behov att ta upp ämnet och prata om det. Jag borde väl redan vid det här skedet vara över allt det där? #fuckskam

  3. Jag läste artikeln på Yle, och oj vad jag kände igen mej! Jag har så många saker jag skäms för, allt vill jag inte skriva här. När man går omkring och känner sej sämre än alla andra hela tiden blir det faktiskt ganska tungt. Man vet int heller vem man ska prata om med domhär sakerna. Om jag säger att jag skäms för mitt utseende eller för att jag inte jobbar heltid, får jag ofta till svar att det är väl inget att skämmas över. Men för mej är det. Tack att ni tar upp denhär kampanjen, hoppas att många läser, för det är nog många som är som jag och går omkring och skäms för allt och ingenting!!